Total deppig
Det är så svårt ibland, för i början när jag startade bloggen visste ingen om att jag hade den, nu vet alla det i min närhet och det kan vara lite jobbigt. Det jobbiga är oxå att jag inte vet vilka andra som känner till bloggen det vill säga som vet vem jag är och som läser. Det gör mig i och för sig egentligen ingenting, för jag har skapat bloggen och har den "offentlig" men ibland önskar man bara att man kunde skriva ner precis vad man tycker och känner. Som nu...
Sitter här och försöker plugga, men går inte särskilt bra och vad är det för mening egentligen? Jag får ändå inget jobb inom det jag utbildat mig. Har sökt ganska många jobb men det enda man får tillbaka är "tyvärr tjänsten är tillsatt med annan sökande, men du är välkommen tillbaka att söka jobb hos oss igen", vill man höra det nej, det vill man verkligen inte göra. Det som retar mig är att jag faktiskt är skit duktig på det jag tar mig till. OK kanske inte alltid iskolan, men det är bara något som påverkar mig, men är det något jag gör för en annan så ser jag till att det blir bra, riktigt bra. Och inte bara det jag vill ju verkligen jobba, och jag är ingen sådan som bara sitter på en stol och inte gör något, är jag på ett jobb så gör jag mitt yttersta. Jag har jobbat varje helg de senaste 5 åren, ja nästan de senaste 6 åren. Jag vet att jag kanske inte har någon erfarenhet av administrativt arbete, eller utredningsarbete, förutom det jag gjort i skolan, men det har man väl oftast inte om man kommer direkt från skolan? Jag har gjort annat. Jag har jobbat på badhuset i 5 år och låt mig säga det är inte jobb man bara ska skratta bort för det är slappt. För i ärlighetens namn så har du ett enormt ansvar för de gäster som badar och på badet andlade det inte bara om att se till att ingen druknade utan det handlade även om att lösa konflikter mellan badgästerna och främst ungomdar och se till deras "behov", så mitt jobb jag gjorde tycker jag är guld värt. Visst kan man inte vara bra på allt, men jag kände att det mesta gjorde jag ändå rätt. Nu har jag nytt helgjobb, jag jobbar på MQ. Det är helt annorlunda från badet, men är betydligt mycket roligare. Jag får göra det jag älskar att helt enkelt jobba med kläder, visst är det underbart. Har aldrig gjort det förut så ibland är vissa saker svåra, men jag tycker ändå att jag blir bättre och bättre och det är ju så, att ett nytt jobb kan man inte från början utan man lär sig under tidens gång. Nu sitter man snart här med en magisterexamen i statsvetenskap och vad betyder det? Att ännu en studerande blir arbetslös, för ingen vill anställa en? Att ännu en ungdom går in i en svacka då man inte kan göra något för man inte har tillräckligt mycket med pengar? Att ännu en student känner sig helt värdelös efter fyra års utbildning på hög nivå? Vad hjälper det egentligen till att plugga? Vi får inga jobb ändå och vad är det då som krävs för att man skall komma till de där intervjuerna? Jag vill veta, för jag tycker själv att jag är ambitiös, noggran och duktig på det jag gör, så vad gör jag för fel? Vill inte bli en sådan där som inte gör något, jag tycker om att ha något att göra... Jag vet att det finns de som kommer på de där intervjuerna som har ungefär samma utbildning som mig, men ok de kanske har varit mer engagerade politisk eller i frivilliga organisationer, men skall det bli ett hinder, jag har ju gjort annat? Jag är så trött på det nu så snart orkar man inte ens söka några jobb, för man vet att det inte lönar sig, och då är det verkligen fel? Jag vill absolut inte plugga mer, jag kan inte plugga bara för att jag skall plugga nu får det liksom räcka, så roligt är det faktiskt inte. Så säg mig är det någon som vet vad jag ska göra för att komma till de där intervjuerna? Någon som har några tips på vad jag ska skriva i mina CV och faktiskt tycker jag de är bra, mena antagligen inte tillräckligt?
Och inte nog med jobbet som spökar det är allt annat oxå och just nu känns det bara skit. Om två veckor skall uppsatsen vara inne och jag har absolut ingen motivation till att sitta och plugga, men sen vill jag ju de handlar bara om två veckor, men så är det så mkt som kommer störa pluggandet som jag vill göra, men som jag kanske känner att jag inte har tid med, vad ska man då göra??
Nej nu vill jag bara lägga mig under täcket och sen när jag vaknar vill jag att alla bekymmer ska vara lösta, för jag orkar inte. Om en timme ska jag intervjua en politiker till min uppsats, kan inte säga att jag har någon motivation att göra det, men jag vet att det måstes göras och jag är ju ingen som ger upp, det är inte jag.....
Jodå, du kommer att orka intervjua..så klart! Bara man ger sig attan på det så går det, alltid. Med ett leende blir livet lättare..tänk på det:D
Kram
Allt ordnar sig säkert även för dig. Vi vet ju hur duktig du är och det kommer säkert någon annan också att upptäcka en dag. Utbildningen kan ingen ta ifrån dig. Kram, älskar dig.
inte kul att känna så som du gör, men kämpa på, det kommer löna sig! alla har ju fått en "första-chans" inom sin utbildning någon gång, så dom har kunnat skapa sig lite erfarenhet, och det kommer du också få.. ge inte upp, tror att andra också kommer se att du brinner för det du gör och har hög arbetsmoral!