IA

... När jag var på badhuset idag så var där en skolklass, jag vet inte vad de kan ha gått i kanske 8:an eller 9:an. Alltid när jag ser hur killar och tjejjer beter sig i den åldern, funderar jag på hur jag själv va och jag kan lova jag var inte det minsta lilla som de är, dagens ungdomar är "äldre än vad de ska vara", trycket de har på sig att alltid passa in och alltid ha rätt kläder är alldeles för stort och jag tror inte att det är många som kan vara sig själva. Två incidenter idag fick mig att tänka på detta. Det första var när jag kom in i duschrummet och hör hur tjejjerna pratar, inte för hela mitt liv att jag diskuterade och hade den tonen och attityden som de har idag, jag skäms för deras skull när jag hör det och jag hoppas bara att detta kommer förändras så att de barn man kanske själv får en gång i tiden inte beter sig likadant. Den andra incidenten var i omklädningsrummet (samma tjejjer). De stod där och diskuterade och pratade om sitt hår, smink, kroppar och allt möjligt, ingen av dem var nöjda och detta var tjejjer som var riktigt smala. Jag blir helt förskräckt! Jag vet själv att jag pratar om vikt osv, men jag har ju något att jämföra mig med, jag har väg lite mer än tio kilo mindre en gång i tiden och det är mkt och det jämför man sig med hela tiden, trots att man inte är tjock, men jag kan inte säga att jag är smal heller. Jag skulle vilja säga att jag egentligen är normalviktig, men i dagens samhälle är jag "tjock". Medan de diskuterade detta funderade jag själv på hur man såg ut för dessa tjejjer stirrade ut en. Men jag kände mig bekväm. Jag vet vem jag är och jag ser hellre ut som jag gör nu än som de gör. Jag har som sagt varit riktigt smal med nästan bara muskler, men ser jag tillbaka på de bilderna såg det sjukt ut. Jag kommer ihåg när jag blev tillsammans med S och tyckte vissa gånger att jag var alldeles för smal, jag skämdes, men sa jag det till någon? NEj det är klart man inte gör. Därefter gick det snabbt, då åt man chips och cola hela tiden och samtidigt slutade simma ,och vips var man "tjock". Jag gick ner i vikt, men nu har man gått upp lite till, men ändå trots denna vikthetsen trivs jag bättre nu än när jag var smal, jag vet inte om det har med åldern att göra eller vad det kan vara? Samtidigt känns det skönt att kunna äta vad man vill, för är jag riktigt sugen då kan inget stoppa mig, är det inte så det ska vara? Men samtidigt försöker jag inte äta så mkt, men de finns ju de som inte äter någonting, aldrig någonsin, hur roligt kan deras liv vara? Tänk att inte få sitta med kompisar eller vem man nu är med och dricka vin, äta godis och chips? Det är ju underbart eller hur?

Så det här med vikt, vi är för besatta (faktiskt även jag) och det är för stor press på oss idag, och som sagt det är inte så konstigt så som samhället ser ut, men egentligen kan vi bara skylla på samhället, tidningar, modeller osv? Är det inte meningen att våra föräldrar skall vara förebilder och älska oss precis som vi är? Kan det inte vara så att om de bantar och gnäller om att de är tjocka tar inte barnen efter deras beteende då?