IA

Skrev ett inlägg men bestämde mig för att det inte skulle publiceras. Jag behövde bara skriva av mig för allt det jag känner inom mig just nu. "inlägget" har jag sparat men inte för andras ögon och betraktelse utan för mina egna. Inlägget var något jag var tvungen att skriva när man brottas med sina egna känslor och funderingar, men inget som är för era ögon att synas....

....Så alltså nu sitter jag här lörden den 5 april. Det är inte mindre än 24 dagar tills jag blir 25år!!! Tiden flyger förbi men jag är kvar på samma fläck och stampar. Jag är nöjd det är inte det, men ibland önskar jag att det finns en bra framtid för mig oxå som för alla andra som verkar ha allt. Jag ska inte säga att jag inte har allt, det är inte så, men som så många gånger förut så kommer känslan av värdelöshet när man faktiskt gjort något vettigt i f yra år och sen får ingen cred för det. Åh nu låter det oxå dumt för jag älskar verkligen det jag gör nu, jag tycker det är skit roligt och jag trivs, men ändå liksom, när man rannsakar sig själv och andra, vad är det som gör att andra får det jag vet att jag hade varit bra på? Vad har de som inte jag har?

....solen skiner ute och det är härligt väder. Hade planer för dagen, men jag blev "dumpad". Mina egna planer nu är att snabbt städa undan lite och dra över med dammsugaren för att sedan gå ut i det fina vädret. Ikväll kommer mina föräldrar hit, vart ett bra tag sedan de var här. Inte så många som kommer och hälsar på här, även det kan kännas ensamt ibland.  Alla har så fullt upp med sig själva och sitt att det ibland känns som man glömmer vad som är viktigt på vägen. Jag har försökt men någonstans tar det stopp för mig. Varför skall jag bry mig när ingen annan gör det? Och jag får nog säga att jag är en tjej som väldigt mycket bryr mig och ser till att alla mår bra.

..."Att tiga är guld" säger de. Konfuderat är jag över detta. Jag säger gärna vad jag tycker, men har även lärt mig att i vissa fall är att tiga verkligen är guld.

.... Annat jag funderat på är de materialla sakerna här i världen. Jag älskar egentligen att köpa den där tröjan, som kanske är billig men som gör mig lycklig de fem gångerna jag använder den. Men på senare tid har detta omprioriterats. Det lyckoruset som kom förut av att köpa något nytt har lagt sig. Vilket iofs är bra, pengar sparas och lyckan kommer från annat håll. Men ibland undrar jag om orken börjar försvinna, att man helt enkelt inte bryr sig lika mkt längre. Misstolka mig inte jag älskar att klä mig snyggt, hitta nya kombinationer och så vidare, men jag är trött att gå på stan och se på alla människor som ser ut som de precis har kommit från en fotografering. Jag älskar välklädda och personliga människor, men när man flyttat till en ny stad och man känner sig dum för man är ute och går i mysbyxor, är det inte då något som är fel? Jag är framförallt väldigt trött på att pressen på de små ökar för att de ska vara så snygga som möjligt. Är det inte längre tillåtet att bara vara barn?

..Det var lite av mina funderingar så här lördagen den 5 april. Nu ska jag ta tag i mig själv och göra något vettigt av denna dagen, ensam med mig själv......